Hej alla underbara! :) 

Här kommer jag att lägga in dikter! Den första dikten har jag skrivit för cirka 30 år sen och är tillägnad mina tre barn. Den har funnits i mina barns rum. Jag älskar er… Adam, Isabel och Alexander! Kram! Mamma.

TILL DIG FRÅN MIG!

Lita på din styrka

och låt ingen sparka på dig.

Tro alltid att du är något.

Skratta åt dig själv och världen ibland.

Du är någon, en som behövs.

Minns den dagen Du vaknade 

utvilad, glad, full av lust

att gå ut i solen.

Tankarna vilade och livet

var underbart, givande.

Leende födde leende.

Minns att den dagen kommer

åter, även om Du aldrig 

blir den du var.

Du skall veta att du är

lika bra som andra.

Vi betyder alla lika mycket,

ge dig själv en chans.

Lev i nuet, gläd dina

medmänniskor och älska alla

som du älskar dig själv!

Tag fram barnet som finns 

inuti dig!

Jag vill alltid vara din vän!

Kram! 

Dikt av Anders Hallgren

En kall nos.

Ett par fuktiga ögon.

En varm blick.

En tass som lyfts och ett huvud läggs på sned.

Öron som försöker uppfatta och förstå…

Din hund.

Han bad inte att få komma till Dig

Han kom för att Du ville ha honom

Han kom till Dig för att ge vänskap,

då andra sviker,

sympati då andra är emot Dig,

trofasthet då andra baktalar Dig.

Han kom för att ge Dig kärlek

då Du känner Dig utelämnad,

sällskap då Du känner Dig ensam.

Han gör Dig på gott humör då Du är ledsen

tar emot Dig med ett glädjetjut

då Du äntligen kommer hem.

Han är någon som behöver Dig,

någon att smeka, leka med och ha roligt tillsammans med.

Han är beroende av Din omtanke och Din kärlek

Han protesterar inte då du missförstår honom.

Han är utlämnad till Dig på både gott och ont.

Han ger Dig sköna avkopplande promenader.

Han ger Dig sällskap

Han ger Dig kärlek och glädje

Han vaktar och skyddar Dig.

Han varnar om främmande kommer

Han överger Dig inte så länge han lever

Han ger Dig trygghet.

Vad ger Du?